Episod III (rad 37–58)

Detta har hänt:

Nu ringer pastor Filip Fager på – en ny, ung pastor i församlingen – hos gamla fröken Esther Bjarnebjär, i ärlighetens namn lätt darrig inför sitt möte med en kyrkans veteran som redan överlevt ett dussintal av pastor Fagers företrädare, en dam vars skumma ögon, vita hår och lösgom bara tjänar till att dölja nypor och en vilja utav järn, syjuntans obestridda ledare sen nittonhundrasextiofyra. Ve den som, pastor eller ej, sig dristar att sätta sig upp mot Esther Bjarnebjär!

Många är de som hon fått pli uppå och återfört till ordningen. Ta bara den nye ungdomspastorn då, för fem och tretti år sen, de’ va’ e’ som mente Jesus försöckte få te stånn ett slags ”revolution” – å konfirmander’a, di sku’ gå barfota te nattvarn, tôck han, i ”solidaritet me’ tredje väla”. Men detta ofog satte Esther p för. De’ va’ nog gôtt å väl, sa hon, för Jesus å hanses lärjungar å gå ikring me’ bare fötter uti Palestina på Jesu ti’, när vädre’ var så varmt. De’ ä’ e’ annan sak e’ kall, svensk pingsthelg. Å smutsi’t blir de’. Hade kanske pastorn tänkt sej å tvätte deras fötter själv, som Jesus gjole? För i tredje väla har di nog mere nôtta å kollekten! Så sade Esther Bjarnebjär och det blev sedan ingenting av dessa planer. (Dessutom hade han en hemsk frisyr, men de’ blev fôlk å honom me’ te slut.)

Och några år därefter var det en
nybliven pastor – den, han tôckte vi
behövde ”våla kôrkans varumärke”
å ”nischa oss emot e’ utvald målgrupp”.
Han sa att de’ va’ vikti’t ”attrahera
en kapitalstark grupp” som kunne bidra
te olika projekt, å samle pengar
te biblar te kineser te exempel.
Men när de skulle börja spela in
och visa gudstjänst på lokal-tv,
å bare di fick syns i ruta’ som
di tänkte kunne locka ”avsedd målgrupp”,
då fick den pastorn veta att han levde,
och Esther Bjarnebjär sa till på skarpen:
Så fin ä’ ingen att man inte kan
dela kollekthåv ’hop me’ fôlk som går
i reaklä’r. Ja, Esther hotade
att ställa sig i sina sämsta paltor
och sjunga falskt i kyrkokören annars.
Så pastorn kom förstås på andra tankar
och blev till sist en bra karl även han.
(Fast hans frisyr va’ inte bätter, den.)

(Missa inte nästa episod: Esthers värdegrundsreflexer!)

Episod II: Esther 1974 (rad 15–36)

Detta har hänt:

Nu ringer pastor Filip Fager på – en ny, ung pastor i församlingen – hos gamla fröken Esther Bjarnebjär, i ärlighetens namn lätt darrig inför sitt möte med en kyrkans veteran som redan överlevt ett dussintal av pastor Fagers företrädare, en dam vars skumma ögon, vita hår och lösgom bara tjänar till att dölja nypor och en vilja utav järn, syjuntans obestridda ledare sen nittonhundrasextiofyra. Ve den som, pastor eller ej, sig dristar att sätta sig upp mot Esther Bjarnebjär!

Många är de som hon fått pli uppå
och återfört till ordningen. Ta bara
den nye ungdomspastorn då, för fem
och tretti år sen, de’ va’ e’ som mente
Jesus försöckte få te stånn ett slags
”revolution” – å konfirmander’a,
di sku’ gå barfota te nattvarn, tôck han,
i ”solidaritet me’ tredje väla”.
Men detta ofog satte Esther p för.
De’ va’ nog gôtt å väl, sa hon, för Jesus
å hanses lärjungar å gå ikring
me’ bare fötter uti Palestina
på Jesu ti’, när vädre’ var så varmt.
De’ ä’ e’ annan sak e’ kall, svensk pingsthelg.
Å smutsi’t blir de’. Hade kanske pastorn
tänkt sej å tvätte deras fötter själv,
som Jesus gjole? För i tredje väla
har di nog mere nôtta å kollekten!
Så sade Esther Bjarnebjär och det
blev sedan ingenting av dessa planer.
(Dessutom hade han en hemsk frisyr,
men de’ blev fôlk å honom me’ te slut.)

(Missa inte nästa avsnitt: Esther på 80-talet!)

Det fasansfulla öde som drabbade Filip Fager hos Esther Bjarnebjär! (rad 1–14)

[Kanske krävs det inte en hel och färdig dikt om dagen? Nej, det gör det inte (bestämmer jag nu).

I dag nöjer jag mig därför med blotta men icke desto mindre gastkramande och lovande inledningen till en lång, episk dikt om det dramatiska mötet mellan två vinddrivna (andedrivna?) existenser kastade mellan hopp och förtvivlan på livsens stormiga hav – en skål jordnötter kommer också att spela en roll.]

***

Nu ringer pastor Filip Fager på
– en ny, ung pastor i församlingen –
hos gamla fröken Esther Bjarnebjär,
i ärlighetens namn lätt darrig inför
sitt möte med en kyrkans veteran
som redan överlevt ett dussintal
av pastor Fagers företrädare,
en dam vars skumma ögon, vita hår
och lösgom bara tjänar till att dölja
nypor och en vilja utav järn,
syjuntans obestridda ledare
sen nittonhundrasextiofyra. Ve den
som, pastor eller ej, sig dristar att
sätta sig upp mot Esther Bjarnebjär!

(fortsättning följer …)

Macho Man Begins

Vem fan kan segla utan vind? och vem
i helvete kan ro förutan åror?
Jag seglar inte över huvud taget;
det vete satan om jag ens kan ro!
Men inte tusan lipar jag för att
jag slipper se nån jävla brud igen!

Blankvers

Idag står blankvers på menyn:
jambisk orimmad vers, med fem höjningar i versen och valfri avslutande extra sänkning (hyperkatalexis), utan strofer.

Egentligen väl mer lämpad för episk eller dramatisk vers, sägs det.
Vi får väl se ...

För resten, här liksom i all jambisk vers (inklusive sonetter) är det tillåtet att ersätt den första jamben (ti-DAM) i versen med en troké (DAM-ti), så att det hela börjar med en korjamb (DAM-ti-ti-DAM) i stället för med en jambisk dipodi (ti-DAM-ti-DAM).
Så det så.

Till rimmen från Björkesons översättning av Baudelaires Höstsonett

Du kunde inte tro jag skulle klara
alla de svårigheter som jag fann
mig stå inför: nu vet du att jag kan;
men hur jag gör det vet du inte bara.

Ett sätt det är att bara vara stilla,
att tåligt genomlida alla plågor,
att se sitt liv gå upp i lågor,
men utan att för den skull grina illa.

Ett annat sätt har de som bågen spänner
och hellre hör en brusten sträng än känner
att det finns kvar i deras arsenal

ett enda vapen som ej brukats. – Jag
sitter i väntan på en brännhet dag
redan i skuggan obemärkt och sval.

Körkortsprov

»Självklart får alla känna vad de känner,
tro vad de tror och tänka vad de tänker!
Tyck därför aldrig någonting som kränker,
eller nån annans tankar underkänner.

Ingen har fel; för vem är du som vet?
Det som är sant för dig är inte sant
för mig, men min tro lika relevant
och värdegrundad som din verklighet …

Dessutom vill vi se din nätprofil
och kräver intyg att du ej är pedofil!
Värdegrundsfrågor», säger hon och ler,

»är viktiga när man skall köra bil.
Förstår du? – Storebror behövs ej mer;
det räcker gott att alla andra ser.»