Episod II: Esther 1974 (rad 15–36)

Detta har hänt:

Nu ringer pastor Filip Fager på – en ny, ung pastor i församlingen – hos gamla fröken Esther Bjarnebjär, i ärlighetens namn lätt darrig inför sitt möte med en kyrkans veteran som redan överlevt ett dussintal av pastor Fagers företrädare, en dam vars skumma ögon, vita hår och lösgom bara tjänar till att dölja nypor och en vilja utav järn, syjuntans obestridda ledare sen nittonhundrasextiofyra. Ve den som, pastor eller ej, sig dristar att sätta sig upp mot Esther Bjarnebjär!

Många är de som hon fått pli uppå
och återfört till ordningen. Ta bara
den nye ungdomspastorn då, för fem
och tretti år sen, de’ va’ e’ som mente
Jesus försöckte få te stånn ett slags
”revolution” – å konfirmander’a,
di sku’ gå barfota te nattvarn, tôck han,
i ”solidaritet me’ tredje väla”.
Men detta ofog satte Esther p för.
De’ va’ nog gôtt å väl, sa hon, för Jesus
å hanses lärjungar å gå ikring
me’ bare fötter uti Palestina
på Jesu ti’, när vädre’ var så varmt.
De’ ä’ e’ annan sak e’ kall, svensk pingsthelg.
Å smutsi’t blir de’. Hade kanske pastorn
tänkt sej å tvätte deras fötter själv,
som Jesus gjole? För i tredje väla
har di nog mere nôtta å kollekten!
Så sade Esther Bjarnebjär och det
blev sedan ingenting av dessa planer.
(Dessutom hade han en hemsk frisyr,
men de’ blev fôlk å honom me’ te slut.)

(Missa inte nästa avsnitt: Esther på 80-talet!)

Det fasansfulla öde som drabbade Filip Fager hos Esther Bjarnebjär! (rad 1–14)

[Kanske krävs det inte en hel och färdig dikt om dagen? Nej, det gör det inte (bestämmer jag nu).

I dag nöjer jag mig därför med blotta men icke desto mindre gastkramande och lovande inledningen till en lång, episk dikt om det dramatiska mötet mellan två vinddrivna (andedrivna?) existenser kastade mellan hopp och förtvivlan på livsens stormiga hav – en skål jordnötter kommer också att spela en roll.]

***

Nu ringer pastor Filip Fager på
– en ny, ung pastor i församlingen –
hos gamla fröken Esther Bjarnebjär,
i ärlighetens namn lätt darrig inför
sitt möte med en kyrkans veteran
som redan överlevt ett dussintal
av pastor Fagers företrädare,
en dam vars skumma ögon, vita hår
och lösgom bara tjänar till att dölja
nypor och en vilja utav järn,
syjuntans obestridda ledare
sen nittonhundrasextiofyra. Ve den
som, pastor eller ej, sig dristar att
sätta sig upp mot Esther Bjarnebjär!

(fortsättning följer …)

Macho Man Begins

Vem fan kan segla utan vind? och vem
i helvete kan ro förutan åror?
Jag seglar inte över huvud taget;
det vete satan om jag ens kan ro!
Men inte tusan lipar jag för att
jag slipper se nån jävla brud igen!

Blankvers

Idag står blankvers på menyn:
jambisk orimmad vers, med fem höjningar i versen och valfri avslutande extra sänkning (hyperkatalexis), utan strofer.

Egentligen väl mer lämpad för episk eller dramatisk vers, sägs det.
Vi får väl se ...

För resten, här liksom i all jambisk vers (inklusive sonetter) är det tillåtet att ersätt den första jamben (ti-DAM) i versen med en troké (DAM-ti), så att det hela börjar med en korjamb (DAM-ti-ti-DAM) i stället för med en jambisk dipodi (ti-DAM-ti-DAM).
Så det så.

Till rimmen från Björkesons översättning av Baudelaires Höstsonett

Du kunde inte tro jag skulle klara
alla de svårigheter som jag fann
mig stå inför: nu vet du att jag kan;
men hur jag gör det vet du inte bara.

Ett sätt det är att bara vara stilla,
att tåligt genomlida alla plågor,
att se sitt liv gå upp i lågor,
men utan att för den skull grina illa.

Ett annat sätt har de som bågen spänner
och hellre hör en brusten sträng än känner
att det finns kvar i deras arsenal

ett enda vapen som ej brukats. – Jag
sitter i väntan på en brännhet dag
redan i skuggan obemärkt och sval.

Körkortsprov

»Självklart får alla känna vad de känner,
tro vad de tror och tänka vad de tänker!
Tyck därför aldrig någonting som kränker,
eller nån annans tankar underkänner.

Ingen har fel; för vem är du som vet?
Det som är sant för dig är inte sant
för mig, men min tro lika relevant
och värdegrundad som din verklighet …

Dessutom vill vi se din nätprofil
och kräver intyg att du ej är pedofil!
Värdegrundsfrågor», säger hon och ler,

»är viktiga när man skall köra bil.
Förstår du? – Storebror behövs ej mer;
det räcker gott att alla andra ser.»

Sonett till en halvmara

Etthundratiotusen trötta ben,
över en halv miljon små tår som svettas,
tusentals löpartröjor som skall tvättas,
sträckningar, skavsår, stukning och Ipren,

så mycket folk i vägen för varandra,
så litet plats att sätta foten på –
en mil är ingen mil, men det är två
och ena steget värre än det andra.

En flock i sken på flykt från någon fara,
så ter sig, ur ett högre perspektiv
som inte lämnar rum för något larv,

en dylik hundratusenfotad skara
i rörelse till synes för sitt liv,
i färd att löpa Götet runt ett varv.

Grattis Noreg!

Ingen datortid på två dagar; det räknar jag som giltigt förfall.

En sonett är ett versmått om fjorton rimmade verser, i germansk version bestående av fem jamber vardera (och gärna hyperkatalektisk, d.v.s. med en extra sänkning på slutet).

Verserna är ordnade i fyra strofer, antingen två fyrradingar (kvatriner) och två treradingar (terziner) eller tre fyrradingar och en tvårading. Samtliga kvatriner har antingen chiastisk (ABBA) eller korsvis (ABAB) rimställning; terziner förenas genom åtminstone ett rim över strofgränsen.